petra persatchi
jag tänker på Petra ibland. Och jag kan liksom inte låta bli att undra hur hon hade det, hur hon trivdes med allt liksom.
jag kan heller inte låta bli att tänka på om hon hade ont. om det gick fort.
och det är då man vill tänka att hon ännu lever. att nån har tagit hand om henne.
men man vet ju inte som sagt.
jag tänker mig ändå en glad petra. pratade mycket, kelig och helt enkelt väldigt tacksam på nåt sätt. hon var typ rädd för sin egen päls när hon kom till oss..
men man kan ju inte leva för evigt. det växer väl en fin liten blomma för henne nånstans..
Kommentarer
Postat av: Lisa
Va tusan, finns inte Petra mer?
Postat av: jess
nope. det skär i mitt hjärta alltså, men petra är inte längre hos oss. Hon var ute hos mamma, men sen kom hon liksom inte hem. Det var i mars nån gång tror jag. ack vad jag saknar henne :(
Postat av: L
Fan va tråkigt! Och Angelica lär bli knäckt när hon får veta det... :(
Postat av: jess
ja det känns hela tiden som att det fattas en kisse, en personlighet.. Men så länge vi minns henne lever hon vidare:)
Trackback
