fel dag
Så idag har jag bott på soffan, pillat på datorn, och precis ätit kvällsmat.
Det som är så jäkla jobbigt här i Chile att jag inte rör mig. Jag får ingenting som ens är i närheten av vad man kan kalla motion och jag hatar det. Det är så långt ifrån den jag är som det bara går att komma.
Visst gillar jag att dega framför TVn och ibland bara ta det lugnt, men jag tar hellre en promenad än knäpper på en film (även om jag börjat uppskatta film mer).
Sån är jag.
Har en del uppgifter från skolan att ta igen, vi har fått väldigt många. Antingen är det en sån kurs där man måste ha stimulans hela tiden, eller så tycker lärarna om att plocka stressmoment.
Försökte pilla lite med en kostregistrering, fast det gick inte så värst bra. Datorn började ordna och mitt tålamod dök ner under gränsen. Och nu? Ja, nu blir det film förstås :)
en dag som alla andra
Mitt andra inlägg och jag funderar på varför jag ens skaffade en blogg. Varför jag ens skrev in mej på helgon (när jag var 17). Varför jag ens skrev in mej på Lunarstorm (när jag var 16). Och varför jag ens skrev in mej på Facebook. Vad är syftet? Jag bortförklarar det alltid med att alla andra gör det, då kan jag lika gärna hänga på, men det är ju inte hållbart för fem öre.
Men hela internet blir som ett stort klassrum, där fakta och nyheter är de där stora faktabladen som brukade hänga på väggarna i klassrummen, där klasskamraterna är dina kompisar som du den här gången kan välja helt fritt. Och vem är läraren?
Ja i mitt fall är det datorn. Min lilla laptop som jag om vart annat blir fly förbannad på och efteråt tackar gudarna för att jag har. Hur hade jag klarat mig annars? Hur hade jag haft kontakt med folk om inte via datorn? Telefon är ju inte alltid sådär okomplicerat som man vill att det ska vara.
Jag lovar, jag ska inte göra en djupdykning i IT-ålderns alla för- och nackdelar. Men det är kul att se vilka gränser man kan nå..och kanske korsa.
I Santiago idag var det varmt. Jenny och Una är ännu på ond fot, men jag orkar inte höra på. Enda gången jag kan minnas att jag vart i en liknande situation var när mammas man inte pratade med mig på 6 veckor för han tyckte jag uppträtt respektlöst mot henne. Det kanske jag var. En fullvuxen karl borde faktiskt oftare köra med jag-pratar-inte-med-dig-för-jag-är-ännu-sur-för-det-där- metoden, tonåringar fattar ju vinken så lätt! Det är det väldigt effektivt att själv då bete sig som man inte är en dag äldre..
Vi ser mycket film här. Och ärligt talat har jag börjat uppskatta film mer. Skönt att varva ner med. Förut såg jag kanske på tv, läste eller lyssnade på musik. Nu kan jag hänga med nånstans jag aldrig vart förut.
Varde en blogg..och det blev en blogg
Så nu blev det såhär. En blogg ändå. Tänk att jag ändå hakar på sånt mainstream ändå. Ha ha ha!
Befinner mig ännu i värmen. Har inte gått ut ännu, mest surfat, mn blir kanske en promenad sen. Hunden skäller för fulla muggar, vännerna surfar och värdfamiljen är i full gång- allt är som vanligt här med andra ord.
Igår kom vi hem från Anderna. Det var verkligen sagolikt där. Höga berg som sträcker sig upp till Guds arsle så långt ögat kan nå. Med månförmörkelsen var det ännu vackrare. Som en apelsin mitt på himlen.
Det är mycket som händer här. Man lär känna sig själv och andra precis sådär att det kan bli lite obehagligt ibland. Men det ingår. Jag kanske är lite väl diplomatisk, men det spelar ingen roll vart du än kommer- det finns alltid två sidor av ett mynt ju. Lätt att hävda sin egen åsikt, men är man lika skicklig på att diskutera den? Inte försvara, men argumentera för? Och trots att man har förståelse för andra människors kulturer, åsikter, levnadssätt etc- hur bra är du på att leva efter det?
Jag har inte en aning. Men vissa saker är som sagt lättare sagda än gjorda.
