fetsjuk
Jahapp. Jessica är sjuk. Förkyld mitt i den heta glödande sommaren, inte alls kul med tanke på mitt maniska schema. Men men, så länge hjärtat slår och jag kan stå på benen fortsätter jag.
Annars mycket och inget i huvudet.
Bl a det vanliga om pengar och boende som verkligen gnager stenhårt varje kväll innan jag lägger mig och jag blir snabbt påmind om det när jag vaknar på morgonen igen. Bajs!
Ikväll var jag tokigt sugen på att gå till Bar Brazil på Hamnplan 5 för lite rytmos del mundo, men jag är helt jäkla kass i halsen och snoken, så jag får helt enkelt lägga det på hyllan..Tills nästa gång.
Chanel ligger här brevid och verkar rätt trött efter att ha vart ute nu några timmar på em. Och jag? Jag sitter och googlar, surfar, mailar, och dittan och dattan. Jag inväntar klockslaget då jag ska hoppa på hojen ner till hamnen för den obligatoriska säkerhetsövingen ombord på båten. Jättekul..ish
Nu ska jag återgå till mina kastruller med bönor som står på spisen, dagens happening :p
Annars mycket och inget i huvudet.
Bl a det vanliga om pengar och boende som verkligen gnager stenhårt varje kväll innan jag lägger mig och jag blir snabbt påmind om det när jag vaknar på morgonen igen. Bajs!
Ikväll var jag tokigt sugen på att gå till Bar Brazil på Hamnplan 5 för lite rytmos del mundo, men jag är helt jäkla kass i halsen och snoken, så jag får helt enkelt lägga det på hyllan..Tills nästa gång.
Chanel ligger här brevid och verkar rätt trött efter att ha vart ute nu några timmar på em. Och jag? Jag sitter och googlar, surfar, mailar, och dittan och dattan. Jag inväntar klockslaget då jag ska hoppa på hojen ner till hamnen för den obligatoriska säkerhetsövingen ombord på båten. Jättekul..ish
Nu ska jag återgå till mina kastruller med bönor som står på spisen, dagens happening :p
ok, ärligt talat..
Varför har man en blogg egentligen?
Varannan kotte har ju. Vet nån om adressen överhuvudtaget? hahahahaa.. !
Och spray? Och helgon? och facebook?
Kom igen, Who gives a fuck? :D
Karmakontot laddas kanske?
jag har ont i fötterna efter dagens bravader.
nu får jessica ett utbrott :)
Idag var det jäkligt populärt att försöka ge jämna pengar i kassan.
Först ger kunden mej en femhundring. Sen när jag knappat in det beloppet kommer klassikern
- "Men vänta jag kanske har lite..smått.." Och så står de och gräver i plånboken efter den där enkronen eller femtioöringen som skulle jämna till växelbeloppet så bekvämt.
Det pillas och det rasslas, känns efter i fickor och gömmor. Men det hittas inte nån enkrona eller femtioöring.
Skönt. Då kan jag ge tillbaka den växel som står på kassaskärmen, tänker jag i mitt stilla stilla sinne..
"Nej vänta!" utbrister Christina från Karlskrona, "Jag hade visst 3,50 här.."
Jahapp.. Men hur mycket ska hon ha tillbaka då..? Ah just ja. Hon får tillbaka 11kr istället för 10,50...
Och det är när det har kommit till det här stadiet som jag börjar undra vad det är som gäller. Vad ska man ha i plånboken?
En annan kvinna blev väldigt nöjd när hennes summa att betala blev 100:-. Med lätt höjda ögonbryn och glad-i-hågen-stämma utbrister hon;
- "Nämen! Får man en lott också?"
Jessica kontrar;
- Jajjemen! För varje jämt belopp delar vi ut en tialott. Detta tack vare vårt samarbete med Penninglotteriet, i folkmun även kallat Svenska Spel..
Kvinna ser så där mysigt nöjd ut, tar sina varor och dansar ut ur butiken.
Varför är det så behagligt att betala jämna belopp? Varför känns det bättre att betala 100:- istället för 99,50:-? Eller känns det bättre? Och vem känns det för överhuvud taget?
Jag tycker vi ska rikta lite uppmärksamhet åt Plånboken. Han är ju ändå den som får bära allt detta ansvar. Han har hand om våran lön, våran ständigt utökande familj av plastkort (jag måste kolla om de är av olika kön eller nåt..), kanske nåt viktigt kvitto och för att inte tala om korten på familjen. Det är Herr Plånka som har ansvaret.
Och vad tycker Plånboken om jämna belopp vs ojämna? Det undrar jag.
Är det man kallar för "skrammel" på något sätt mindre värt? Eller kanske mindre fint? Är de små mynten, likt mikroorganismer irriterande när det är för många (eller för få), ett slags nödvändigt ont, men som man ändå inte kan klara sig utan?
Guld värt?
Först ger kunden mej en femhundring. Sen när jag knappat in det beloppet kommer klassikern
- "Men vänta jag kanske har lite..smått.." Och så står de och gräver i plånboken efter den där enkronen eller femtioöringen som skulle jämna till växelbeloppet så bekvämt.
Det pillas och det rasslas, känns efter i fickor och gömmor. Men det hittas inte nån enkrona eller femtioöring.
Skönt. Då kan jag ge tillbaka den växel som står på kassaskärmen, tänker jag i mitt stilla stilla sinne..
"Nej vänta!" utbrister Christina från Karlskrona, "Jag hade visst 3,50 här.."
Jahapp.. Men hur mycket ska hon ha tillbaka då..? Ah just ja. Hon får tillbaka 11kr istället för 10,50...
Och det är när det har kommit till det här stadiet som jag börjar undra vad det är som gäller. Vad ska man ha i plånboken?
En annan kvinna blev väldigt nöjd när hennes summa att betala blev 100:-. Med lätt höjda ögonbryn och glad-i-hågen-stämma utbrister hon;
- "Nämen! Får man en lott också?"
Jessica kontrar;
- Jajjemen! För varje jämt belopp delar vi ut en tialott. Detta tack vare vårt samarbete med Penninglotteriet, i folkmun även kallat Svenska Spel..
Kvinna ser så där mysigt nöjd ut, tar sina varor och dansar ut ur butiken.
Varför är det så behagligt att betala jämna belopp? Varför känns det bättre att betala 100:- istället för 99,50:-? Eller känns det bättre? Och vem känns det för överhuvud taget?
Jag tycker vi ska rikta lite uppmärksamhet åt Plånboken. Han är ju ändå den som får bära allt detta ansvar. Han har hand om våran lön, våran ständigt utökande familj av plastkort (jag måste kolla om de är av olika kön eller nåt..), kanske nåt viktigt kvitto och för att inte tala om korten på familjen. Det är Herr Plånka som har ansvaret.
Och vad tycker Plånboken om jämna belopp vs ojämna? Det undrar jag.
Är det man kallar för "skrammel" på något sätt mindre värt? Eller kanske mindre fint? Är de små mynten, likt mikroorganismer irriterande när det är för många (eller för få), ett slags nödvändigt ont, men som man ändå inte kan klara sig utan?
Guld värt?
en dag som alla andra fast ändå inte
Man pratar ofta om de man tycker mycket om.
man borde säga vad man tycker lite oftare
AAaahhrr!
Klockan är strax efter tio, efter att ha vart uppe sen 05 börjar tröttheten sakta smyga sig på. Datorn vrålar för fullt och även om jag är trött och seg önskar jag att jag kunde joina kamraterna på uteplatsen i det fredagens berusning. Men, imorrn blir det av!
natt!
