aggly

 
Jag har bara sån värk i benen efter brädåkningen i helgen, så det gör nästan ont i foten. Men det försvinner ju allteftersom man fortsätter som tur e. Så i morse var jag ute och åkte lite bräda. Störtskönt att komma ut sådär lagom tidigt på morgonen:)
Mina "detox"-dagar är över nu. Jag måste erkänna att det var värt all denna frukt & grönt. Men shit vad träigt det var när alla andra satt och smaskade på diverse godsaker, medans jag själv fick sitta där med tomater, spenat, lök och whatever. Värst var ju lunchtiderna, då vill man oftast ha nåt så man står sig, men nej..
Summa sumarum: Jag har beställt en bok om detox och boken "Den Hemliga kocken". Verkligen värd att slänga ett öga i om man inte har lust att köpa. Allt under 200-lappen. Vilket kap, vilket fynd, vilken tur, va roligt, hurra.
 

Jag har just vart på Ica. Inhandlat vitlök, tomater, kidneybönor och kikärtor.
Oh yeah right, I forgot. Oliver också.

det är dessa dar! Sedan tisdag natt har jag vart sjuk. Tarmtrollen har hittat mig till slut, efter år av skickligt gjorda flyktplaner stupade jag till slut.
Allt jag gjort är att sova, dricka vaten, lite cola, lite fil och kollat Family Guy.

Ida sitter och pluggar. Leo dreglar på hennes böcker och radion står på låg volym och mumlar. Mitt sim-kort har av okänd anledning lagt av, så ingen lur för mig nu på ett tag.

I mitt stilla magsjukssmittade sinne börjar jag tänka mig bort till spanien..igen. Snart är jag där :)

jag är sååå less på att jobba (Jag borde få extra tillägg eftersom jag nu kan titulera mig medlem i 13-veckorsklubben. Alla som pallat 13 veckor får 200 000. Det tycker jag är en bra deal. De pengarna hade räckt ganska långt med min ekonomi).

Nu är jag trött, mätt, skitig och svammlar mest.
Ajöss till sjöss!

Bha! idag har det vart en sån där dag där det känts som att allt är mitt fel. Att jag inte agerat tillräckligt snabbt och bara allmänt drunknat i mina egna krav. Det är så jäkla bajjigt när det blir så, jag liksom slutar tänka och bara åker ner i ett vacuum där jag, ja...gjort bort mig.
Sen kom min mor vilket var trevligt. Hon hade med sig sin karl som också bringade med sig sin "härliga" karma. Jag fattar inte att man kan vilja leva ett sånt liv som han gör- här snackar vi mussla! Jag skulle inte stå ut med mig själv alltså, snacka om att göra livet surt för sig själv.

Men som tur är är imorgon en annan dag! Då är det torsdag, och Jessica ska få sig lite massage på eftermiddan..aaah.

Annat skoj jag ser fram emot är spanien. Hoppas ni kan möta upp mig Bröder :)

Jahapp. Då har man fått lilla sprutan i armen igen. Inget hepatit så långt ögat kan nå på iaf 20 år. Värt slantarna.
Förhoppningsvis får man inte nån annan ruskig sjukdom..

Första dagen på kommande treveckors-pass. Gick sådär. Ovan, less, och längtar till mitt drömmande land, till musik, värme och framtiden.

Tjohej! :)

Nu har jag ingen telefon! Thank you destiny..

jag brände mig häromdan
Grillad arm va' re här!

AAaahh. Jag saknar mina grejer.
Jag saknar mitt personliga stuff. Jag saknar att kunna lägga mig i min egen säng, sova ut, vakna upp i ett ljust rum med nån av katterna vid fötterna.
Jag saknar ridningen, fysiken, att vara ute i naturen.

Det sköna är att jag har så många val. Hur många gånger i livet kommer jag ha det såhär igen? Jag har ingen strikt plan för året och även om allting på ett sätt känns osäkert så är det samtidigt väldigt spännande, kul och inte minst är jag förväntansfull.

"Endast fantasin sätter gränser" borde heta "Endast ekonomin sätter gränser"

Gonatt :)

..sägs det ju. Men kanske på ett bra sätt? Kanske hade du vart en riktig pain-in-the-ass med en annan släkt?
Eller så hade du vart precis lika missnöjd som du är med den du redan har?
Här ser ni i alla fall en del av mitt kött o blod.
   

I've got arms.
And Ive got arms
Lets get together and use those arms
Lets go
Times' wastin'

Ive got lips.
And Ive got lips
Lets get togehther and use those lips
Lets go
Times are wastin'

A cake's no good if you dont mix the butter and bake it
And loves just a bubble if you dont take the trouble to make it

Jahapp. Jessica är sjuk. Förkyld mitt i den heta glödande sommaren, inte alls kul med tanke på mitt maniska schema. Men men, så länge hjärtat slår och jag kan stå på benen fortsätter jag.

Annars mycket och inget i huvudet.
Bl a det vanliga om pengar och boende som verkligen gnager stenhårt varje kväll innan jag lägger mig och jag blir snabbt påmind om det när jag vaknar på morgonen igen. Bajs!

Ikväll var jag tokigt sugen på att gå till Bar Brazil på Hamnplan 5 för lite rytmos del mundo, men jag är helt jäkla kass i halsen och snoken, så jag får helt enkelt lägga det på hyllan..Tills nästa gång.

Chanel ligger här brevid och verkar rätt trött efter att ha vart ute nu några timmar på em. Och jag? Jag sitter och googlar, surfar, mailar, och dittan och dattan. Jag inväntar klockslaget då jag ska hoppa på hojen ner till hamnen för den obligatoriska säkerhetsövingen ombord på båten. Jättekul..ish

Nu ska jag återgå till mina kastruller med bönor som står på spisen, dagens happening :p

Idag var det jäkligt populärt att försöka ge jämna pengar i kassan.
Först ger kunden mej en femhundring. Sen när jag knappat in det beloppet kommer klassikern
- "Men vänta jag kanske har lite..smått.." Och så står de och gräver i plånboken efter den där enkronen eller femtioöringen som skulle jämna till växelbeloppet så bekvämt.
Det pillas och det rasslas, känns efter i fickor och gömmor. Men det hittas inte nån enkrona eller femtioöring.
Skönt. Då kan jag ge tillbaka den växel som står på kassaskärmen, tänker jag i mitt stilla stilla sinne..
"Nej vänta!" utbrister Christina från Karlskrona, "Jag hade visst 3,50 här.."
Jahapp.. Men hur mycket ska hon ha tillbaka då..? Ah just ja. Hon får tillbaka 11kr istället för 10,50...
Och det är när det har kommit till det här stadiet som jag börjar undra vad det är som gäller. Vad ska man ha i plånboken?
En annan kvinna blev väldigt nöjd när hennes summa att betala blev 100:-. Med lätt höjda ögonbryn och glad-i-hågen-stämma utbrister hon;
- "Nämen! Får man en lott också?"
Jessica kontrar;
- Jajjemen! För varje jämt belopp delar vi ut en tialott. Detta tack vare vårt samarbete med Penninglotteriet, i folkmun även kallat Svenska Spel..
Kvinna ser så där mysigt nöjd ut, tar sina varor och dansar ut ur butiken.

Varför är det så behagligt att betala jämna belopp? Varför känns det bättre att betala 100:- istället för 99,50:-? Eller känns det bättre? Och vem känns det för överhuvud taget?
Jag tycker vi ska rikta lite uppmärksamhet åt Plånboken. Han är ju ändå den som får bära allt detta ansvar. Han har hand om våran lön, våran ständigt utökande familj av plastkort (jag måste kolla om de är av olika kön eller nåt..), kanske nåt viktigt kvitto och för att inte tala om korten på familjen. Det är Herr Plånka som har ansvaret.
Och vad tycker Plånboken om jämna belopp vs ojämna? Det undrar jag.
Är det man kallar för "skrammel" på något sätt mindre värt? Eller kanske mindre fint? Är de små mynten, likt mikroorganismer irriterande när det är för många (eller för få), ett slags nödvändigt ont, men som man ändå inte kan klara sig utan?


Guld värt?

Man pratar ofta om de man tycker mycket om.