aggly

Jahapp. Då sitter man här på båten igen. Mina fötter värker som fasen pga dåliga skor, och jag kollar lite på tv.. Gossip Girl. Verkar ok att slötitta på.

Jag känner mig slö och inte riktigt "smart" nog att kunna tänka efter själv. Som om jag inte vill ta ansvar liksom. Fast egentligen vet jag nog hur jag ska göra, men tänk om det blir fel? Att göra bort sig är jag ju bra på, det kanske bara inte passar in i min självbild att verka väldigt framåt men att göra så extremt mycket fel. Det känns som att jag skulle kunna köra tåget åt fel håll liksom.

Annars känner jag mig helt ok. Jag funderar på att börja promenera eller så någon timme varje dag. Eller någonting för att hålla flåset uppe.
Jag måste erkänna att jag gillade att jag blivit mindre i maten efter Norra-resan i Chile.. Fast då hade jag ju inte så mycket val; äta bröd- eller kötträtt. Så valet var enkelt. Men grejen är att jag vet inte hur jag ska upprätthålla den tanken nu när jag är hemma i Sverige igen. Jag har alltid tryckt i mig en portion extra, verkligen ätit mycket. Och även om det kanske inte syns, så känner jag det. Känner mig tung och ibland får jag t om ont i knäna.. Jag tror att jag måste lära mig det rätta tänket. Jag får en slags stresskänsla när det kommer till att käka här på jobbet. Känner inte riktigt någon hunger, mer ett behov av energi. Borde dricka mer.

Jag borde testa den där fruktkuren som Una kört med. Kanske passa på nu när frukten är gratis här på jobbet?

Skulle vilja prata oftare med Gud också.. men han är typ aldrig uppkopplad.. Vad gör man?
Förmodligen har jag fallit mer för hans yttre än hans inre, men när han öppnade munnen visade det sig att det inte var så dumt ändå. Och jag erkänner att jag inte känner honom, men det klickade liksom snabbt. Han var så säker på mitt sällskap så det kunde inte göra mig annat än trygg. Hur ofta kan man vara sig själv med någon man känt i typ 12 h?

Igår var han uppkopplad. Han verkade upptagen med annat..

Det känns ibland som att jag tar det jag får. Så kanske Gud var ett självklart inslag? Skulle han kunnat vara vem som helst?

Men är det min plan? Är det min plan att slå mig till ro överhuvudtaget? Alltså att ha en slags rutin eller livsstil som inte innebär CSN, fest, destination gotland, sommar i Visby, orden vet inte och jakten på..ja, finalen, då jag är nöjd..?
Fattar ni vad jag menar?

Här ska ni få vet en sak. Jag har ingen aning. Jag har nog ingen plan och jag vet inte vad jag vill bli och vad jag ska göra med mitt liv.
Men jag vet att jag inte kan slösa bort det genom att försöka stressa fram ett beslut. Jag tror att det kommer när jag har roligt. När jag trivs, och när jag är mig själv. Har jag fel? Jag tror att varje människa har en sanning och det är upp till en själv att finna den.

Påminner mig om att jag vill läsa boken The Secret, eller i alla fall se filmen.

Så. Det var nog det jag ville lätta på hjärtat om. Mina planer om att jag någonstans tror att jag kommer att "lyckas", att jag kommer bli en person som tjänar tillräckligt mycket pengar så att jag i alla fall har råd att leva utan att vända på minsta lilla 50- öring.. Men nu har jag insett att jag aldrig kommer nå dit om jag inte gör det jag själv tycker är roligt, är bra på och tycker om att syssla med dagligen.
 

Nu ska jag se på Desperate Housewifes :)